Katarina Båth
Litteraturvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet, Sweden
Ladda ner artikel
Ingår i: NORLIT 2009
Linköping Electronic Conference Proceedings 42:21, s. 259-270
Publicerad: 2010-04-27
ISBN:
ISSN: 1650-3740 (tryckt), 1650-3686 (online)
När Kierkegaard skriver att ”ironin snor runt som Leviathan i havet” sätter han fingret på flera av ironins centrala drag. Det bibliska sjöodjuret symboliserar en mänsklighet i opposition mot gud; och den romantiska ironin kan ses som ett sätt att hantera en tillvaro där det gudomliga känns avlägset; och den egna dödligheten –livets ändlighet– blivit mer påtaglig. Romantiker som Friedrich Schlegel (1772-1829) och Novalis (1772-1801) beskriver ironins dubbelhet av yttrat och menat; tecken och betecknat; som ett splittrat tillstånd av ”både-och” – en i konsten anad dialektik; en cirklande reflexionsrörelse ut mot oändligheten. I tomrummet efter ett svunnet Absolut blir romantikernas ironi den moderna människans oändliga frihet att skapa sig själv. När blicken vänds mot den egna blicken existerar jaget bara som kreativ process; som evigt förändringsprojekt. I följande artikel relateras den svenske romantikerns P.D.A. Atterboms (1790-1855) dikt Narcissen (1811) till Schlegels romantiska ironibegrepp. Narcis-sens kluvna pendlande mellan spegelbild och bakomliggande verklighet liknar ironikerns subjektskapande; där varje etablerad självbild alltid förintas till förmån för en ny. Så cirklar det romantisk-ironiska subjektet vidare; i samma upprepade bana. Detta romantisk-ironiska dilemma kan man känna igen också idag. Det är med liknande logik vi skapar våra självbilder i dagens konsumtionssamhälle – där oändligt många åtråvärda spegelbilder alltid lockar; men i sin ouppnåelighet alltid tvingar jaget vidare mot nya; gäckande ideal.
Atterbom; P.D.A.; ”Narcissen”; [1811]; Valda Skrifter III; (Stockholm; 1927).
Axberger; Gunnar; ”Atterboms dikt Narcissen”; Samlaren (Uppsala; 1929).
––– Den unge Atterbom; [diss. Sthlm]; (Uppsala; 1936).
Behler; Ernst; Klassische Ironie; Romantische Ironie; Tragische Ironie. Zum Ursprung dieser Begriffe; (Darmstadt; 1972).
––– Irony and the Discourse of Modernity; (Seattle & London; 1990).
––– German Romantic Literary Theory; (New York; 1993).
Benjamin; Walter; ”Der Begriff der Kunstkritik in der deutschen Romantik”; Gesammelte Schriften; band I; Erster Teil; (Frankfurt am Main; 1974).
Blanchot; Maurice; L’Entretien infini; (Paris; 1969).
Booth; Wayne; A rethoric of Irony; (Chicago; 1974).
Bubner; Rüdiger; ”Zur dialektischen Bedeutung romantischer Ironie”; Die Aktualität der Frühromantik; [hrsg.] Ernst Behler und Jochen Hörisch; (Paderborn-München-Wien-Zürich; 1987).
Cederblad; Sven; Studier i Stagnelii romantik; (Uppsala; 1923).
Colebrook; Claire; Irony (London & New York; 2004).
Engdahl; Horace; Den romantiska texten; (Stockholm; 1986).
Frank; Manfred; Einführung in die frühromantische Ästhetik; (Frankfurt am Main; 1989).
runnet; Sanne Elisa; Friedrich Schlegels bevidsthedsteori; (Köpenhamn; 1993).
Handwerk; Gary; Irony and Ethics in narrative: from Schlegel to Lacan; (New Haven & Lon-don; 1985).
Hjelmqvist; Bengt; “Uppslaget till Atterboms Narcissen”; Festskrift tillägnad Theodor Hjelm-qvist; (Stockholm; 1926).
Keats; John; “Ode to a Grecian Urn” [1819]; Romanticism; An Anthology; (ed.) Duncan Wu; (Oxford & Cambridge; 1994).
Kluckhohn; Paul; “Friedrich von Hardenbergs Entwicklung und dichtung”; Novalis Schriften; Erster Band; Das Dichterische Werk (Stuttgatt; 1960).
Kierkegaard; Søren; Om begrebet Ironi med stadigt Hensyn til Socrates [1841]; Samlade væ-erker; Bind I; (Köpenhamn; 1994).
Lacoue-Labarthe; Philippe & Nancy; Jean-Luc; L’Absolu littéraire: théorie de la littérature du romantisme allemand [1978]; [övers.] Barnard; Philip & Lester; Cheryl; The Literary Ab-solute: The Theory of Literature in German Romanticism; (Albany; New York; 1988).
andgraf; Ilse-Marie; Über die einheit im Zyklus BLOMMORNA in ’Poetisch Kalender 1812’..Versuch einer stilistitischen Interpretation; (Göttingen; 1952).
de Man; Paul; “Rhetoric of Temporality”; Blindness and Insight; [2:a uppl.]; (Minneapolis; 1983).
Martis; John; Philippe Lacoue-Labarthe; Representation and the Loss of the Subject; (New York; 2005).
Menninghaus; Winfried; Unendliche Verdopplung: die frühromantische Grundlegung der Kunsttheorie im Begriff absoluter Selbstreflexion; (Frankfurt am Main; 1986).
Muecke; Douglas Colin; Irony.(The Critical Idiom series); (London; 1970).
Nilsson; Albert; Svensk Romantik; (Lund; 1916).
Quendler; Christian; From romantic theory to postmodernist Metafiction (Frankfurt am Main; 2001).
Quintilianus; The institutio oratoria of Quintilian: in four volumes/with an English translation by H.E. Butler; (Cambridge; Mass. & London; 1943); vol. III; Book IX.
Schlegel; Friedrich; Kritische Friedrich Schlegel Ausgabe (KFSA) II; [hrsg. Behler; Anstett; Eichner]; (München-Paderborn-Wien; 1976).
oderquist; Brian K; The isolated self. Irony and Truth in Søren Kierkegaards On the concept of Irony. (Köpenhamn; 2007).
Vinge; Louise; The Narcissus Theme in Western European Literature up to the Early 19th Century; (Lund; 1967).
